Svensk ordbok 2009, webbversion

förso´na sig verb försonade försonat för·son·ar●bli vänner i­gen efter period av o­sämja komm.de har försonat sig efter många års bitter fiendskap○äv.bli vän i­gen hon har försonat sig med sin far○äv. bildligtbörja acceptera han har försonat sig med sitt ödeförsona sig med ngn/ngt, ngra försonar sigsedan 1522Peder Månssons Strids-Konst och Strids-LagSubst.:försonande, försoning